Sedan långt tillbaka har jag uppfattat mig själv som hopprädd då jag alltid kände mig nedstämd och nervös och aldrig 'lyckades' i hoppningen enligt mig själv förut.
Minns att hoppning var det där wow:et (länge sedan) - det skulle man tävla i (miniklubbar) och jag anmälde mig med Chira, första miniklubben jag ställde upp i. Vi hoppade inte på lektionerna utan hade endast markarbete osv den tiden och lilla fuxdamen körde omkring med mig på banan och jag var så ledsen och besviken. Kan säga att jag inte har ställt upp i en enda tävling sen dess och jag vet inte riktigt varför?

Det har inte varit några problem på lektionerna då jag hemskt gärna satt upp på vilken häst som helst men jag har som alltid blivit nervös när det gäller att hoppa en bana med folk på läktaren och utan en instruktör som kan ge råd. Tror det hela handlar om att man lätt blir nedstämd när det inte fungerar, ingenting alls. Självförtroendet försvinner helt om man aldrig lyckas - hopplektionerna fungerade jättebra men nej, inget mer än så.

Förra terminen hoppade jag Pasadena 2 gånger och Chamonix en gång och denna termin var det Boss 2 och Pasadena 1. Hoppade bana med Boss senaste gången och det kändes riktigt bra och beslutade mig då för att ta tag i detta och fasiken ta och anmäla mig i hoppning och dressyr den här gången.
Litar på Bossi ♥ till 110 % och samtidigt så har vi riktigt roligt - att gå ett litetlitet snäpp över att hoppa bana från träning ska vi klara tillsammans. Resultatet spelar ingen roll, bara man har roligt - de har vi alltid när vi hoppar!

Är ingen tävlingsmänniska och tvivlar på mig själv alldeles för ofta, blir alltid super nervös även fast det handlar om att rida ett program på en träningstävling - ska då försöka övervinna detta med ponnysar jag trivs och litar på. Tillsammans blir man starkare!